hundintresserad

Efter en lång och skön morgonpromenad vankas det dusch av underredet för alla fyrbenta familjemedlemmar. Då, vid torkningen skriker Elsa när jag tar henne under magen. Hon har ont! Så börjar jag tänka lite; har hon inte varit lite ovanligt ovillig att följa på promenad, har hon inte haft lite svårt att hoppa upp i sängen på senaste tiden, hon kräktes igår och jag tog för givet att hon ätit kattskit( det luktade och såg ut så) och hon har ju ibland skrikit till när någon lyft i henne.... En del hundar kan vara lite kinkiga av sig och gärna skrika i förebyggande, men nu har jag ringt veterinären och vi ska dit i morgon. Det är svårt med djur- de kan inte tala om hur de mår och det är inte alltid så lätt att tolka och se hur det är. Sedan kommer nästa oro; -Om det är något allvarligt/hur mycket resurser ska man sätta in på en 7 år gammal hund!? En etisk samvetsfråga, men också en ekonomisk och praktisk! Vi tycker förstås väldigt mycket om Elsa- men vi har också kennelverksamhet och har planerat valp-kullar för ett år framåt! Pengarna räcker kanske inte till för alla insatser.... Jag hoppas att jag slipper göra något svårt beslut- men man måste förbereda sig så att man inte blir helt tagen på sängen..... Min man brukar säga att man inte ska oroa sig för sånt som inte hänt, men jag vill alltid vara förberedd- ifall det värsta händer! Nu får jag knäppa ihop mina händer och be att allt går bra.... Det behöver inte vara det värsta!!!