hundintresserad

Det är verkligen inte lätt att fånga en kvick liten valp på bild- men jag lyckades nästan... Att se hur vinklar, svansfäste, propotioner, hals och huvud ser ut för att bedöma hur lovande en valp är.... Alla hundar har sina starka och svaga sidor och det är verkligen avvägningar att göra....men jag tycker att Börje ser lovande ut även om det förstås finns detaljer man ännu inte vet hur de utvecklas.... men det är en underbart gullig och mysig valp vi har! Han är framåt och livlig, matfrisk och nyfiken, Elmers bästa vän! 

Börje har själv fått välja när han är redo att gå ut! När de andra hundarna går ut på baksidan har han stannat i dörren och sedan vänt.... det har varit kallt, blött och ofta mörkt ute. Men för ett par, tre dagar sen, har han också följt med de andra ut... en kort stund! Men med värmande tröja på sig, klarar han av ytterligare en stund.... Det innebär att han hinner göra sina behov ute och dessutom hinner springa runt och leka med Elmer, som äntligen fattat vilken kul kompis Börje är.
Börje är vår lilla tuffing, han är aldrig rädd för att vara mitt i allt som sker..... Honom får man passa för han tror att han är betydligt större än vad han är.... Elmer började inte hoppa upp någonstans förrän han var 6 månader. Inte hoppade han ner heller, utan pep efter hjälp! Börje tar saken i egna händer/tassar och riskerar livet om man inte passar honom.... Men han är en riktig liten goding som visar stor tillgivenhet, äter som en häst och både leker och sover som valpar ska.... Vi älskar denna underbara tuffing och tror att han också är en lovande kille.... Det blir kul att ta med Börje på alla utställningar tillsammans med Elmer.

Elmer börjar vara som en tonåring nu..... testar gränser och kollar vad som händer om man inte kommer på inkallning! Nu gäller det att inte bli skärrad eller reagera så att fasonerna förstärks. Jag väljer att nonchalera honom och inte göra så stort väsen av det. Han får springa av sig ordentligt och blir trött och nöjd till slut! Lyckligtvis har vi stora fria arealer att nyttja, där det är garanterat bilfritt!!!!! För övrigt utvecklas Elmer på ett positivt sätt; han är en vänlig tillgiven och mjuk personlighet, som sitter i knät och gos-kramas. Man bara måste älska denna underbara kille.... Utseendemässigt tycker vi att han ser lovande ut; propotionerna är bra och hans bett är snart helt korrekt.... Det ska bli spännande att få ställa ut honom till våren och sommaren 2010.

Mindra ser till att vara högre i rang på alla sätt! Det är svårt att tro att Börje kan bli lika stor....men troligtvis blir han större.... och om två år hoppas jag på en kull efter dessa två.......

Fem hundar och Rebecka tar sig en middags-slummer tillsammans!

Så här lugnt o stilla sitter jag inte långa stunder....men man måste ju hämta andan ibland! Jag vill särskilt hälsa till alla i Annis Pearls och tala om att jag mår bra, äter bra och har det bra! Hälsningar från Börje och gänget.....

Det är inte alltid så lätt för en flock attt genast ta till sig en liten bitsk och framåt krabat, som oblygt travar in på sina domäner. Elmer som är en ganska försiktig herre, blev alldeles paralyserad och livrädd för det lilla odjuret som anföll.....många gånger har vi hittat Elmer en bit upp i trappan eller uppe i en fotölj, där lilla odjuret inte kommer åt honom.
-Men nu har det gått över! Elmer har lärt sig säga ifrån och Börje har inga problem att fatta....
Lucia agerar ofta lektant åt de minsta och så springer de genom huset och "jagar" varandra!
Tom. Mindra kan ibland ryckas med av den ystra leken...annars är hon mer en vän av ordning och brukar säga ifrån om det blir för livat i holken!
Elsa blir mest uppvaktad av Elmer som gör sitt bästa för att driva henne till förtvivlans brant...
Det är verkligen både roligt och intressant att se vilka personligheter som ryms i dessa små kroppar. Och se hur positionerna förändras lite för varje ny individ som kommer till.

Han har det inte alldeles lätt, den lille....men han är inte rädd av sig och gör vad han kan för att bli en i flocken. Här är det Elsa som blir uppvaktad.... Den som har det jobbigast är Elmer/ det är "Chickenrace", med Elmer före och Börje efter! Elmer räddar sig upp i trappan eller upp i en fotölj där den lille inte når. Men det blir stadigt bättre och bättre....och Börje är inte den som ger upp!

Elsa som har ett stort tålamod och egentligen är hur snäll som helst, morrar lite varnande åt Börje, som med blixtens hastighet lägger sig och visar hur liten han är....

På kort tid ska dessa små hundkroppar växa och utvecklas till flera gånger sin födelsevikt och storlek!
Efter 8 veckor ska valpfodret ta vid helt och hållet- även om de ätit mat ett par, tre veckor redan....
-men nu ska de lämna mamman och sin invanda miljö för att flytta till sina nya familjer.
Läste nyligen i PT (Piteå tidningen) att en kvinna hjälpt till att plocka av en olämplig hundägare sina hundar; valpar och unghundar som fått leva på spagetti och lite matrester! Dessutom var de aldrig ute; en 7-månaders valp hade aldrig varit utomhus och var helt ingrodd av "smuts"......
Vi måste alla hjälpas åt att hålla ögonen öppna och göra vad vi kan för att förhindra vanvård!
Men för det mesta har våra hundar det väldigt bra- ja, mycket bättre än många barn i världen!
- "Allt vad ni gjort för en av dessa mina minsta, har ni gjort för mig", sade en gång Han, med det största hjärtat av alla, för allt levande; Jesus!

En riktig gull-klimp är han; Börje, vår nya lille kille!
Nu har Elmer en liten bror att växa upp med!
Bra när det finns löptikar att det alltid finns någon att vara med!
Så hoppas vi att han ska fortsätta växa på samma lovande sätt som hittills;
-tills han kan hjälpa till med att förse Cavalierrasen med nya friska linjer......

Tänk er att plötsligt ha ÅTTA bedårande valpar i famnen...... ja, iallafall nästan!
De kravlar runt så fort att man knappt hinner med....
Annika Bucht med en väninna kom förbi efter utförd besiktning och jag hade laddat hundhagen med tidningar på golvet och slagit på ett extra element. Det är faktiskt -10 idag och det är kallt för små valpar....
Nu fick valparna göra sina behov och äta lite innan den 2 timmar långa resan till Haparanda påbörjades igen....
och jag fick gulla lite med Börje!
Både Lucia och Elsa nosade in honom, medan Elmer och Mindra höll sig på avstånd! Men till helgen när vi hämtat hem honom kommer de att känna igen varandra och det är ett plus!

Nu ligger snön som ett rent och fint täcke över ängarna....men det är troligtvis inte den stannande snön som lagt sig! Det har varit en så varm och fin höst att det inte är riktigt fruset i marken....och då brukar snön smälta bort! Men som hundägare trivs man med ren och torr snö! Rena och torra hundar kommer in och man slipper dusch och blöta pälsar. Men i helgen kom det ganska mycket 0-gradig kramsnö, vilket innebar att alla hundar fick stora snöbollar hängande i pälsen, så de knappt kunde gå gå. Då blev man tvungen att varmduscha dem så att snön skulle lossna....hellre i duschen än inne!
Här i Piteå ligger det snö på alla grenar och solen skiner! Det är nu man ska ta julkorten!
Just nu ligger alla hundar och sover i en soffa bakom min rygg- men när jag reser mig och går ner kommer alla att följa med! Eftersom jag har haft en tuff jobbarhelg, bevakar de mig lite extra idag! -Jag har väl inte tänkt att lämna dem idag också!? Det har ingen betydelse att den övriga familjen är hemma; "Mamma" ska vara hemma!
Det ska bli intresant att se hur de tar emot lillebror Börje som kommer till helgen! En utmaning för Mindra och Elmer som är mina små morsgrisar....
Men vi får troligtvis ett snabb-besök av Börje och valpsyskonen på torsdag när Annika ska besikta dem. 
De får låna vår hundhage i garaget och rasta lite innan den långa resan till Haparanda tar vid!
Det kan ju också vara bra för Börje tänker jag- han kommer ju att minnas besöket och känna sig hemma fort!
Vi längtar efter honom och tar emot honom med glädje.....

Lilla valpen håller på att bli riktigt stor nu- men fortfarande fantastiskt snäll och mjuk! Här kappdrar han med Mindra och med Elsa brottas han. Ibland lyckas han få igång alla "tanterna" i ett springande som brukar sluta i att alla blir utfösta på gården. Det går inte att ha fyra vilt jagande hundar inomhus..... Ibland ska alla jaga katten och katten gömmer sig bakom en gardin....och alla hittar honom! Ibland har de nästan för roligt.... Men katten har inte haft det för roligt det senaste dygnet; Han åkade bli inlåst i vårt förrådshus under helgen och skulle ha gått en kvalfull död till mötes om hans röstresurser varit i paritet med hans hörsel.... Men till all lycka hörde jag hans högljudda jamande och det hördes tydligt varifrån det kom! Så nu ligger han i mitt knä och njuter av att ha blivit räddad av sin älsklingsmänniska (dvs. JAG!) Han har ett hundaktigt beteende ibland; Han slickar mig på kinden och lägger tassen på min panna- ett riktigt tillgivet och gosigt sätt har han...men bara mot mig....