hundintresserad

Påskhelgen går mot sitt slut och äldsta dottern med man och två pojkar har åkt hem till Stockholm igen.
Mågen var sjuk halva påsken/ liknade magsjuka men inte riktigt; min gissning är stress! Har man det alltför stressigt omkring sig brukar kroppen protestera så fort man bli ledig/ har semester!
Dottern och jag fick några trevliga promenadtimmar tillsammans/ vi kombinerade nytta med nöje, kan man säga. Barbarnen är tacksamma över "maskinparken" hemma som de flesta hem med ungdomar utrustats med. Yngste herrn fich till slut heta "Tricky" och det vet "alla" med halvstora barn vad det är; Ett alternativ till brädåkning i backe!
Hundarna gillade uppmärksamheten som bjöds och trivdes tydligt!
Straxt efter fem i morse gav de sig iväg.... och i natt kommer våra yngsta ungdomar hem efter ett Påskläger i Åre.
Det är en organisation som heter KRIK som anordnar lägret; det är kristna idrottsmän och kvinnor som är instruktörer och ledare. 160 stycken var de visst! Kanonkul och kanonväder var det!
Barnbarnet Anna var också med till Åre, men hon sitter på täget hem till Stockholm igen; för henne är lovet slut nu!
Kvar i Piteå finns äldste sonen med fru, men de har eget hus på Renöberget så vi behöver inte bo ihop utan träffas med jämna mellanrum ändå. Fantastiskt roligt att kunna umgås med sina barn!!!
Idag har vi hälsat på mina gamla släktingar och svärföräldrarna; ett par av dem är inte pigga alls/ och det är svårt att se hur livet tappar mark och hur tidigare kraftkarlar blir tunna och svaga. Avklädandet vid livets slut är en svår tid för många och ingen slipper undan sitt eget livs slut/ hur det än ser ut. Man blir tydligt påmind om livets bräcklighet!