hundintresserad

Nu har vi varit och röntgat Mindra; och hon har resorberat den valp vi såg vid ultraljudet!
Just nu känns det väldigt tungt och ledsamt,,,och jag funderar på vad detta innebär för min kennelverksamhet!? Jag ska naturligtvis försöka igen med båda, för Lucias del blir det sista försöket eftersom hon gått tom tre gånger. Vid nästa/sista gången så blir det en fråga att diskutera med försäkringbolaget.....
Mindra hade ju en valp så det var kanske mest en olycklig sak att det bara blev en....och då orkar ibland inte hormonerna att hålla sig så att dräktigheten fortskrider som önskat....
Det jag nu brottas med är hur jag gör med mina gulliga "pojkar": Elmer och Börje!
Jag kan inte ha fem hundar till sällskap och eftersom det är långt borta innan någon lämplig tik finns...om ens någonsin...så ser jag mig ingen annan råd än att omplacera dem. Det blir ohållbart att ha dem tillsammans med tikarna när ingen går att ha i avel.
Vore jag 10 år yngre skulle jag kanske kunna vänta ut min "otur" och hoppas att det vänder till slut. Men jag har nu försökt i tre år och det tar tre år till innan Mindras ev valp är klar för parning....och det bygger på att hon får en fin tikvalp/ vilket inte alls är säkert.
Just nu känns det som att jag fullföljer mina planer med Lucia och Mindra, men säljer bort hanarna så att de får en chans att göra bra ifrån sig någon annan stans.
Elmer kommer nog att vara en riktigt fin herre när han vuxit färdigt: han har dessutom väldigt intressanta och bra linjer. Jag har redan nu fått förfrågningar om kommande parningar.....
Börje är en otroligt charmig och framåt kille som med all säkerhet skulle kunna bli en agility-stjärna eller något liknande. Hans sociala och vänliga sätt, tillsammans med väldigt friska och bra linjer, gör honom till något alldeles extra.
Elmer är ju drygt ett år och Börje knappt ett år så de har alla förutsättningar att kunna börja om på ett bra sätt!